Kidnappningen

Kidnappningen är en central del i Svensexan som inte bara skall överraska brudgummen utan även sätta standarden på de fortsatta övningarna. Här gäller list och ett innovativt tänkande för att på roligaste sätt kidnappa brudgummen där han minst anar det.

Möjligheterna för kidnappningar är oändliga men för dig som behöver lite inspiration har vi här sammanställt historier från hur det gått till för några av våra vänner då de överraskats av sina "svensexavänner". Har du egna historier så är du mycket att skicka in dom till oss så skall vi se till att de också presenteras här för att inspirera till än mer galna upptåg.

På färjan
”Jag och min blivande fru skulle åka och handla alkoholhaltiga drycker till bröllopsfesten. Vi hade bokat plats på färjan och för att ha en minisemester tillsammans i lugn och ro under ett dygn. Vi parkerade bilen på bildäck och begav oss in på färjan för att få hyttnyckel och ”checka in”. Det kändes skönt att komma ifrån allt bestyr hemma och vi planerade att äta en god middag tillsammans. Vi fick vår nyckel och begav oss mot hytten som låg några trappor ned.
Jag satte nyckeln i dörren och öppnade men möttes av världens vrål och ett gäng grabbar som vällde fram i den lilla hytten. Jag fattade först ingenting utan blev mållös. Sedan fattade jag allt. Jag hade blivit grundlurad! Min blivande fru storskrattade utanför och sa att hon snabbt måste hinna av färjan innan den avgick. Så for färjan och jag iväg med ett gäng kompisar och det blev ett helt annorlunda dygn än planerat!” / Henrik, Göteborg

På arbetsplatsen 1
”Jag sitter på jobbet i lugn och ro när plötsligt ett gäng av mina polare rusar in. De är vid min plats innan jag hinner röra mig och har plötsligt satt på mig en orange overall samt hakat fast en låst attachéväska med hjälp av handklovar på min arm. Sedan får jag ett kuvert som jag ska öppna. Polarna försvinner. Jag öppnar kuvertet och
hittar en lapp där det står att jag ska ta mig till en tågstation och ta ett visst tåg. Jag vågar inte göra annat utan beger mig iväg. Efter ett tag börjar det låta ur min attachéväska. Först hörs det hög musik sedan hör jag stönande – ljudet av en p-rulle. Eftersom att väskan är fastlås kan jag inte göra annat än att sitta kvar. Hyfsat pinsamt! På slutstationen står mina polare och hämtar mig och jag slipper äntligen min högljudda följeslagare.” / Jocke, Lomma 

Vid intervjun
”Jag hade blivit tillfrågad av min chef om jag ville bli intervjuad för interntidningen som årets nykomling. Detta hade jag glatt tackat ja till. Nu dök det upp en kille som var journalist och skulle genomföra intervjun. Vi började och han ställde en del frågor, några var lite udda men jag svarade. Så sa han att jag skulle göra ett test för att
avslöja lite mer om mig som person. Jag blev förvånad, men sa ok, om det var så för alla ”årets nykomlingar”  var det ok. Testet var en mix av personlighetstest och mönstringstest och jag blev lite förundrad, vissa frågor var helt omöjliga att lösa och helt ologiska. Men jag höll masken. Efter detta skulle vi ta foto och åkte till ett
industriområde där en fotograf mötte upp. Han bad mig att posera vid de mest märkliga saker och det var ganska kallt ute, men jag tänkte att det är ju inte varje dag man fotograferas. Efter en halvtimme var jag iskall och då dök plötsligt några polare upp – jag fattade inte vad de kommit dit för, vilken slump. Tills jag plötsligt lade ihop
ett och ett och alla mystiska detaljer under dagen. Oj,oj vad jag blivit grundlurad. Dessvärre lästes mina ambitiösa intervjusvar upp på bröllopet…”  / Martin, Bjärred 

Vid flytten
”Min far hade ringt kvällen innan och stod i akut behov av hjälp att flytta en del antikviteter från ett förråd till hans vän. Jag hade muttrande ställt upp efter hans böner. Jag åkte iväg med min bror för att hämta släpet. Vi kom fram till förrådet där en gubbe släppte in oss och vi packade in någon byrå och några tavlor. Så åkte vi till stället där vi skulle lämna av sakerna för auktion. Vi möttes av vännen som skulle ha sakerna och han mottog dem en efter en. Plötsligt skrek han till ”men va fan är detta!” ”har ni haft sönder sakerna?” Jag tittar upp och där står han med en tavla som har en stor skåra. Jag fattar ingen – jag har inte sett detta tidigare. ”Hoppas ni har
försäkring grabbar” ryter han nu riktigt argt. Min bror står och trycker i ett hörn. Jag börjar bli riktigt störd av situationen och tavlan tycks dessutom vara värdefull. Plötsligt hoppar det fram ett gäng killar – men jag fattar först inget. Först efter en halv minut slappnar jag av och inser fakta. Tavlan var fejk – jag var grundlurad, men inte ruinerad.” /  Mattias, Jönköping 

Vid inbrottet
”Jag låg och sov denna tidiga morgon när jag plötsligt vaknade av slamrande ljud. Min sambo hade också vaknat och satt livrädd i sängen. Nya starkare ljud hördes och vi insåg att det kom ifrån garaget. Inbrottstjuvar viskade jag. Fan min nya bil -tänkte jag innan jag rusade upp ur sängen och slet på mig lite kläder redo att ge mig ut. Jag
smög igenom hallen och ut genom ytterdörren för att smyga ut i garaget. Nu var det helt tyst men det lös i garaget. Jag spände mig och var redo att hantera förövarna. Jag tog ett djupt andetag och ställde mig framför den öppna garagedörren och sa med myndig stämma –”Vad håller du på med då?”. Då hoppade det fram ett gäng
killar skrikandes ”-Svensexa!” och jag får en riktig chock. Det hade jag aldrig anat men jag blev glatt överraskad.” / Magnus, Malmö 

Hos skräddaren
”Jag skulle prova min frack en sista gång efter att de gjort vissa ändringar och jag begav mig till skräddaren lagom begeistrad. Att prova kläder är ingen favoritsysselsättning. Efter att ha parkerat kom jag in till den trevliga skräddaren och han hälsade glatt. Jag sa mitt namn och han skulle hämta min frack. Under tiden hänvisade han mig till omklädningsrummet. Jag gick in och klädde av mig och han kom och lämnade fracken. Jag tog ned den och började klä på mig byxorna. Men de var för små både på längd och bredd jag kunde knappt knäppa dem och mina strumpor syntes. Jag blev helt ställd och tänkte genast på hur min blivande fru skulle reagera. Hon hade varit så noga när vi valde ut just denna frack. Snabbt kallade jag på mannen men när han inte kom så jag drog ifrån draperiet. Till min stora förvåning stod då ett helt gäng kompisar där tillsammans med skräddaren och garvade åt mig där jag stod i min förkrympta frack.” / Kristian, Solna

På jobbet 2
”Jag stod på jobbet då min chef kom fram med en man som han presenterade som en bekant och blivande kund som skulle göra ”stora” affärer med oss med mig som kundansvarig. Jag blev genast på alerten, det var ju smickrande att chefen valt ut mig och dessutom arbetade jag på provision så en ”stor” affär var aldrig fel. Mannen och jag satte genast igång med hans ärende som visade sig vara stort och ganska komplicerat. Han berättade mer och mer och jag kom med idéer på tjänster och produkter han skulle behöva. Det var verkligen en stor affär. Efter någon timme sa han att han skulle åka och hämta mer information och återkomma senare. Jag gick omkring och funderade på vilken toppendag det blivit – en lysande affär. När kunden sedan kom tillbaka ville han att jag skulle följa med ut till hans bil för att ta del av informationen, det gjorde jag glatt. Plötsligt när vi stod där kom en kompis förbi. Jag hälsade men tänkte inte mer på det, han skulle väl handla. Men när en annan kompis hejade efter någon minut tyckte jag att det var lite konstigt. Och plötsligt blev jag lite misstänksam och tänkte hoppas de inte sabbar för mig med denna viktiga kund! Så plötsligt rusade ett helt gäng fram och kunden började storskratta. De hade fullkomligt lurat mig, och jag var blåst på min stora affär… ”  / Pelle, Stockholm 

I sängen
”En av mina personliga egenheter är att jag är otroligt morgontrött. Det tar riktigt lång tid för mig att vakna. Denna specifika morgon låg jag och sov när det ringde på dörren. Jag kastade tillslut ett öga på klockradion som blinkade halv sex. Min sambo sov fortfarande. Vem faan kan det va, ah säkert grannen med katten – tänkte jag
stilla. Yrvaken och supertrött linkade jag mot dörren och låste upp och öppnade bara för att få världens chockvaknande. Där stod 5 personer klädda i motorcykelställ som räckte fram en lapp utan att säga något. På lappen stod att jag skulle följa med dessa personer på studs. Snart iklädd pyjamas, jeansjacka och störtkruka insåg jag att jag lyckats överrumplas av mina vänner som mycket riktigt tog emot mig där motorcykelmännen lämnade av mig en halvtimme senare.” / Johan, Kalmar 

På träningen
”Jag hade gått till mitt spinningpass som jag brukade på lördagsförmiddagen. Passet började som vanligt. Efter ett tag markerade instruktören mot mig att öka farten vilket jag gjorde. Passet fortsatte och jag kände mig lite pressad faktiskt, men körde på. Efter ett tag sa instruktören, pekandes mot mig – ”Du där är du nybörjare eller?
Ta dig samman lite du hänger efter.” Va fasen, jag blev sur och faktiskt lite chockad av hans attityd. Men samtidigt var det lite pinsamt. Plötsligt kommenterade instruktören mig igen och de andra tittade menande mot mig – jag började känna mig lite stressad. Varför var han så spydig mot bara mig? Halvt söndercyklad – hör jag plötsligt musiken tysta ner och en kör av mansröster som hejar i takt ”heja micke , heja micke, heja micke”. Först blev jag iskall men plötsligt föll allt på plats och jag tittade upp och där stod merparten av mina manliga vänner och hade svårt att hålla sig för skratt. Hela träningsgruppen applåderar mig och instruktören ber om ursäkt. Jag är svettig och grundlurad!” / Micke, Gävle 

Hemma med blomsterbudet
”Jag var ensam hemma en lördag när det ringde på dörren. Utanför stod en söt tjej med ett stort fång blommor och hävdar att det kommit blomsterbud till oss. Jag blev glad och tog emot det. Då frågade plötsligt blomstertjejen om hon snabbt får låna toaletten hos oss och jag sa att det givetvis var ok. Precis när hon gått in på
toaletten, ringde det på dörren igen och jag öppnade. Där stod min tjejs far, alltså min blivande svärfar. Han går in i hallen och vi småpratar lite om hans ärende. Dåå -helt plötsligt öppnas dörren till badrummet och blomstertjejen kommer ut med endast en handduk om sig. Jag blir helt tyst och kan inte komma på något att säga. Men så säger jag tillslut "hon ska bara låna toaletten", "jag lovar, hon är bara ett blomsterbud".
Mitt i mina stakande förklaringar ringer det på dörren igen och utanför står alla polarna och ropar "Surprise!!". / Adam, Lund